Addicted
Till synes är jag fortfarande vid liv, en hårdspacklad fasad som tordes vara ogenomtränglig.
Men emellanåt, så lyckas obehag samt en känsla utav tomhet överrumpla mig.
Fördömd, utvisad, i ett dovande mörker, känner jag hur gamarna livnär sig på min sargade kropp.
En saknad som ständigt bara ökar, och en omättlig hunger efter något förbjudet.
Denna kontext förblir ohörd, då dessa löften skrivits i blyerts och nu suddats ut. Blott en vilseledd själ, banar iväg mot ett apatiskt kaos.
