16.12.22
Efter ett dygn med värkar med 10-12 minuters mellanrum, och utan sömn då smärtan ilade från svanken fram till bäckenbotten och var helt enkelt för starka och smärtsamma. Och den 21 dec på kvällen stod jag inte ut längre och valde att åka in till förlossningen runt kl 11 på kvällen.
Jag var då öppen 5cm och hade intensiva värkar med 2-3min mellanrum.
Jag önskade en sovdos, då jag inte sovit en blund på över ett dygn, men avfärdades med ett svar om att inatt skall vi minsann föda barn. Jag blev oerhört rädd, men förväntansfull över att få träffa våran änglalika lilla prinsessa som vilat i min mage i nio månader.
Inledningsvis så fick jag bada, med tända ljus i dovande mörker, och massage av partnern som stod vid min sida. Men jag frös och kände mig obekväm, och valde att stå på knä i sjukhussängen med syrgasen i beredskap. Men väktare blev allt kraftigare så jag blev tvungen att ta ryggmärgsbedövningen, vilket var otroligt smärtsam. Barnmorskan med hjälp av min partner fick trycka ner mitt huvud mot min mage och hålla upp mina knän, för att de skulle kunna trycka in denna enorma nålen lika tjock som en spik, mellan mina kotor. De misslyckades ett par gånger och jag skrek och grät i ren förtvivlan, vilket även Micke gjorde.
När de väl hade lyckats sätta ryggmärgsbedövningen, så tillbedes jag att stå upp och vagga, och göra lite gympa för att barnet skulle kunna glida längre ner i kanalen. Fick massage samtidigt och lustgas, för att kunna ta mig igenom de värsta värkarna.
Och för att vara förstföderska så gick allting otroligt fort, för jag lyckades öppna mig till 9-10 cm på bara någon timme. Så de gav mig godkännande till att börja krysta därefter, och hon var ute på 13 minuter krystvärkar. 04.11 kom våran prinsessa till världen. Jag fick äran att klippa navelsträngen, vilket var en otroligt häftig känsla. Nu var hon äntligen här!
Tjejen som skulle förändra vårat liv föralltid. Helt perfekt!
Vikt: 3340g
Längd: 51cm
❤
